Historisk bakgrund 1471

1400- talet var en stormig period och det politiska läget i landet har länge varit instabilt och stridigheter har länge pågått mellan unionsanhängare och dess motståndare. Ivar Axelsson, vald till danskt riksråd 1451, innehar Visborgs slott och hela Gotland som pantlän sedan 1464. Länets strategiska position mitt i Östersjön gör herr Axelsson till en nyckelperson i maktspelet kring unionen. Trots att Ivar är dansk riksrådsman går den svenska kungen Karls Knutssons dotter Magdalena i brudstol med Ivar. Även Karl Knutssons systerson, Sten Sture, gifter sig med en Axelsdotter samtidigt. Denna nya allians av ätter var främst riktad mot den ärkebiskopsliga- och oxenstiernska fraktionen. En resning av allmoge från Dalarna anförda av Nils Sture försöker återinsätta Karl Knutsson som rikets kung på bekostnad av unionskungen Kristian. Denne sätter in åtgärder mot axelssönernas danska läns- och godsinnehav för att betvinga dem till sin sida. Visborgs länsherre Ivar Axelsson svarar på detta i maj 1467 med att säga upp Kristian sin trohet och lydnad.

De två släktfraktionerna med på ena sidan oxenstiernorna ledda av Eric Nilsson och Ivar Green, å andra sidan Nils Sture och Eric Axelsson, börjar rekrytera bondemilis i rikets landskap. Strider inleds och herr Ivar ingriper med en ansenlig styrka i striderna i Mälarlandskapen och belägrar Örebro slott. Ett flertal mindre strider mot oxenstiernorna med danska hjälptrupper sker på vägen mot Stockholm. I detta skede inkallas Karl Knutsson en tredje gång att bli svensk konung, detta via ett brev daterat i september 1467. I november kunde så återigen Karl Knutsson träda in i huvudstaden som svensk kung.

Under de följande åren avlöstes medlingsförsök gång efter gång av vapenskrammel och öppna strider mellan parterna. Dessa kvarstod sedan tidigare med Kristian med den danska högadeln, den oxenstiernska fraktionen samt delar av den svenska gränsadeln på sin sida. Mot dessa stod kung Karl och dennes släktfraktion, där axelssönerna spelade en framträdande roll, som kan synas i det faktum att Ivar Axelsson utpekades till svenskt riksföreståndare om kung Karls skulle dö. Detta skedde vid ett möte i Örebro mars 1468. Den 15e maj 1470 slutar livshjulet att snurra för Karl Knutsson och Sten Sture utropar sig till rikshövitsman som Ivar Axelsson snällt accepterar. Efter strider runt bland annat Axevall slott kulminerar detta slaget vid Brunkeberg 10 okt 1471.

Ivar Axelsson tog säte som svenskt riksråd senast 1468, men troligen redan vid giftet med Magdalena 1466. (kuriosa räkenskaper från Ivar och Visborg daterat mitten av 1480 visar att Ivar höll sig med 200 krigare och skeppare under sommaren och halverade denna styrka under vintertid. Vid denna tid höll han sig även med 5 adliga herrar som anförare för sina trupper.) Ivars män var något av en främlingslegion med allt från holländare, jutar, skåningar, tyskar från Rostock, Stettin och Halle, preussare, estländare till dalkarlar och finnar.

Det är människorna och livet, främst det militära, runt Ivar Axelsson som Gutniska Gardet strävar efter att återskapa och levandegöra.